“Innervärldar, yttre världar” Del 1 – Akasha
Att se en värld i ett sandkorn och en himmel i en vild blomma, hålla oändligheten i sin handflata och finna evigheten i en timme.
I begynnelsen var Logos, Big Bang, det ursprungliga Om.
Teorin om Big Bang hävdar att universum slungades ut ur en ofattbart het och kompakt punkt som kallas ingularitet – miljarder gånger mindre än ett knappnålshuvud.
Den förklarar inte hur eller varför.
Ju mer mystiskt något är desto mer förutsätter vi att vi förstår det.
Man trodde att gravitationen slutligen skulle få expansionen att bromsa in och kanske dra ihop universum i en stor kross.
Men bilder från Hubble-teleskopet visar att universums expansionstakt är accelererande.
Expansionen blir snabbare snabbare längre bort ifrån Big Bang.
Av någon anledning finns det betydligt mer massa i universum än vad fysiken förutsade.
För att förklara den saknade massan så hävdar fysikerna att universum endast består av 4% atomär massa, det vi ser som normal materia.
23% av universum består av mörk materia och 73% är mörk energi, där vi förr endast såg ett tomrum.
Det är som ett osynligt nervsystem som löper genom hela universum och som förbinder allt som finns.
Forna tiders visa Vediska mästare lärde ut att universum är vibrationer.
Vibrationsfältet är källan till all äkta andlig upplevelse och alla vetenskapliga studier.
Det är samma energifält som helgon, buddhor, yogimästare, mystiker, präster, shamaner och siare har upplevt genom att vända sig till sitt inre.
Man har kallat det för Akasha, det ursprungliga Om, Indras juvelnät, sfärernas harmoni, och massvis med andra namn genom historien.
Det är den gemensamma roten i alla religioner, och länken mellan våra inre världar och våra yttre världar.
Inre Världar, Yttre Världar Del 1 – Akasha I Mahayanabuddhism under det tredje århundradet så beskrevs en bild av universum som inte helt olik den mest avancerade fysiken i vår tid.
Indras juvelnät är en metafor för en mycket äldre vedisk lära som beskriver hur universums struktur är sammanflätad.
Indra, gudarnas herre, gav liv åt solen och styr över vindarna och haven.
Tänk dig ett spindelnät som har utsträckning i alla dimensioner.
Spindelnätet består av daggdroppar där varje droppe rymmer reflektionen av alla andra daggdroppar, i varje reflekterad daggdroppe går det att finna alla andra droppars reflektion.
Hela spindelnätet finns i den reflektionen och så vidare i all oändlighet.
Indras spindelnät kan sägas vara en bild av holografiskt universum, där den minsta strimma ljus innehåller ett komplett mönster från helheten.
Den Serb-Amerikanske vetenskapsmannen Nikola Tesla, sägs ibland vara den man som uppfann det 20e århundradet.
Tesla upptäckte växelström och mycket annat som nu är en självklar del av vår vardag.
Då Tesla hade ett intresse för de antika vediska lärorna så var han i en unik position för att förstå vetenskap enligt både österländska och västerländsk modell.
Som alla stora forskare så studerade Tesla djupt ned i mysterierna i den yttre världen, men han blickade även djupt in i sig själv.
Som forna tiders yogis så använde Tesla termen Akasha för att beskriva den eteriska kraft som sträcker sig ur allt som finns.
Teslas lärare var Swami Vivekananda, en yogi som förde hit forna tiders indiska läror till väst.
I vediska läror så är Akasha själva rummet; den rymd som andra element fyller upp och som samexisterar via vibrationer.
Dessa två går inte att skilja åt, Akasha är Ying för pranas Yang.
Ett modernt fenomen som kan hjälpa oss att förstå Akasha eller den ursprungliga substansen är fraktalernas värld.
Det var först på 1980-talet som datorutvecklingen gav oss möjlighet att visualisera och på matematisk väg återskapa de mönster som finns i naturen.
Ordet fraktal myntades 1990 av matematikern Benoit Mandelbrot när han studerade vissa enkla ekvationer som när dom repeteras bildar ett oändligt utbud av föränderliga matematiska och geometriska former inom ett begränsat ramverk.
De är begränsade men samtidigt oändliga.
En fraktal är en ojämn geometrisk form som kan delas upp och där varje del påminner om en mindre kopia av helheten.
Något som innebär att de är självliknande.
Mandelbrotfraktalen har blivit kallad Guds tumavtryck.
Du hittar konst som naturen själv genererar.
Om du visar mandelbrotfraktalen på ett visst sätt, så ser den ut som en hinduisk gud eller en Buddha.
Den figuren har fått namnet Buddhabrotfiguren.
Om du ser på vissa former från antik konst och arkitektur kommer du att märka att människan länge har associerat skönhet och det heliga med fraktala mönster.
Oändligt komplexa och varje liten del innehåller fröet till att återskapa helheten.
Fraktalerna har förändrat hur matematiker ser på universum och hur det fungerar.
För varje steg av förstoring så är det avvikelser från originalet.
Ständig förändring och transformering äger rum när vi går från en nivå i fraktalen till en annan.
Den här transformationen är den kosmiska spiralen.
En intelligens som är inbakad i rumtidens väv.
Fraktaler har ett inneboende kaos, fulla av brus och ordning.
När vårt psyke känner igen eller definierar ett mönster, så fokuserar vi på det som om det vore ett ting.
Vi försöker hitta det vi betraktar som vackert men för att ha ett mönster under uppmärksamhet så måste vi ignorera resten av fraktalen.
Att förstå en fraktal med sina sinnen är att begränsa dess rörelse.
All energi i universum är neutral, tidlös, utan utsträckning.
Det är vår kreativitet och förmåga till mönsterigenkänning som är länken mellan det lilla och det stora.
Den tidlösa världen av vågor och den solida världen med föremål.
Att observera är att skapa utifrån de begränsningar som tänkandet innebär.
Det är vi som skapar illusionen av det solida, av ting genom att sätta etiketter och namnge.
Filosofen Kierkegaard sade, “Om du namnger mig så förnekar du mig.”
Genom att namnge, ge en etikett så förnekar du allt annat jag hade kunnat vara.
Du fångar partikeln och låter den bli ett ting genom att hålla den, namnge den, men samtidigt så skapar du den, definierar den att existera.
Kreativiteten är vår högsta natur.
Med skapandet av ting så uppstår tid, som är det som skapar illusionen av fasthet.
Einstein var den förste vetenskapsmannen att inse att det vi ser som tomrum inte bara är ingenting, tomrummet har egenskaper och inneboende i rummets egenskaper finns ofattbara mängder energi.
Den respekterade fysikern Richard Feynman sade en gång, “det finns tillräckligt med energi i en enda kubikmeter av tomrum för att koka bort världens alla oceaner.”
Vana meditatörer vet att det är i stillheten som den största kraften ligger.
Buddha använde sig av en annan term för den ursprungliga substansen; han kallade den kalapas, något som påminner om små partiklar eller vågor som blir till och försvinner biljoner gånger i sekunder.
Verkligheten är på så sätt, som en serie bilder i en holografisk videokamera som snabbt rör sig för att skapa en illusion av kontinuitet.
När medvetandet blir helt stillat, så inser man den illusionen då det är medvetandet självs som genererar den illusionen.
I österlandets gamla visa läror har man under årtusenden förstått att allt är vibrationer.
“Nada Brahma” – Universum är ljud.
Ordet Nada betyder ljud eller vibration och Brahma är namnet på Gud.
Brahma är samtidigt både skaparen och skapelsen.
Konstnären och konstverket går inte att skilja åt.
I Upanishaderna, en av människans äldsta skrifter från det antika Indien, där sägs det “Brahma skaparen, sitter på en lotus, öppnar sina ögon och världen blir till.
Brahma sluter sina ögon, världen upphör att existera.”
Antikens mystiker, yogier och siare har hållit fast vid att det finns ett fält på medvetandets grundnivå.
Det Akashiska fältet eller akashiarkivet där all information och alla upplevelser i dåtid, nutid och framtid existerar nu och för alltid.
Det är fältet eller väven ur vilket alla ting uppstår.
Allt ifrån subatomära partiklar till galaxer, stjärnor, planeter och allt liv.
Du ser aldrig något i dess helhet då allt är uppbyggt av lager på lager av vibrationer som ständigt förändras, utbyter information med Akasha.
Ett träd lapar i sig av solen, luften regnet, jorden.
En hel värld av energi förflyttar sig in och ut ur det ting vi kallar ett träd.
När tänkandet stillas, då ser du verkligheten såsom den verkligen är.
Alla dess aspekter i ett.
Trädet, himlen och jorden, regnet och stjärnorna är inte åtskilda.
Liv och död, ditt Jag och andra är inte åtskilda.
På samma sätt som berget och dalen är oskiljaktiga.
Indianerna och andra naturfolk hävdar att det finns ande i allt något som är ett sätt att säga att allting är förbundet till en och samma vibrerande källa.
Det finns ett medvetande, ett fält, en kraft som genomsyrar allt.
Detta fält är inte omkring dig, det genomsyrar dig och du är fältet.
Du är ett med universum.
Du är de ögon med vilket skapelsen betraktar sig själv.
När du vaknar från en dröm så inser du att allt i drömmen var i dig.
Du skapade det.
Verkligheten är inte annorlunda.
Alla och allting är Du.
Det enda medvetandet ser genom varje öga, finns under varje sten, i varenda partikel.
Internationella forskare vid CERN, det Europeiska centret för partikelfysik, letar efter detta fält som är utsträckt i allt som finns.
Men istället för att blicka inåt, så söker de i den yttre världen.
Forskare vid CERN i Genevé, Schweiz meddelande att de har funnit Higgsbosonen, Gudspartikeln.
Teorierna om Higgsbosoner visar att det finns ett osynligt fält som fyller upp rymdens vakuum.
LHC hos CERN är en partikelaccelerator som består av en cirkel med en omkrets på 27 km där två strålar av partiklar som rusar åt motsatta håll, möts och våldsamt slås samman nära ljushastigheten.
Forskarna studerar sedan resultatet av dessa våldsamma kollisioner.
Standardmodellen kan inte förklara hur partiklars massa uppstår.
Allt förefaller bestå av vibrationer men det finns inget Ting som vibrerar.
Det är som att det finns en osynlig dansare, en dold dans i universums föreställning.
De andra dansarna har alltid dansat runt denne dolde dansare.
Vi har sett dansens koreografi men det är inte förrän nu som vi kan se den dansaren.
Den så kallade gudspartikeln, stommen i all materia, skulle kunna vara den okända massa och energi som driver på Universums expansion.
Men utan att förklara universums natur, så är upptäckten av Higgsbosonen bara ytterligare ett än större mysterium som avslöjar att universum är märkligare än vi kunde ana.
Vetenskap närmar sig gränsen mellan medvetande och materia.
De ögon med vilka vi ser det ursprungliga fältet och de ögon med vilket fältet tittar på oss är ett och samma.
Den tyske upplysta författaren Wolfgang von Goethe sa, “Vågen är det ursprungliga fenomenet som gav verklighet åt världen.”
Kymantik är studiet av synligt ljud.
Ordet kymantik kommer från grekiskans Cyma som betyder våg eller vibration.
En av de första västerländska forskarna som på allvar studerade fenomenet var Ernst Chladni, en tysk musiker och fysiker som levde under 18:e århundradet.
Chladni upptäckte att när han lade ut sand på en metallplatta och lät plattan vibrera med en fiolstråke så arrangerades sanden automatiskt i olika mönster.
Olika geometriska former uppstod beroende på vibrationens natur.
Chladni bokförde en hel samling av dessa former och de kallas nu för Chladniformer.
Många av dessa former kan hittas runtom i naturen.
Såsom i teckningen hos en sköldpadda eller i leopardens fläckar.
Att studera Chladnimönster eller kymantiska mönster är en av de hemligheter som krävande byggare av gitarrer och fioler och andra tillverkare av instrument använder för att avgöra ljudets kvalitéer i sina instrument.
Hans Jenny utvecklade Chladnis arbete under 1960-talet genom att använda sig av olika vätskor och elektronisk förstärkning för att generera ljudvågor och han myntade begreppet kymantik.
Om du spelar en ren sinusvåg vid ett fat vatten, så får du se ett mönster uppstå.
Beroende på vågens frekvens, så kommer olika mönster att uppstå.
Högre frekvens ger ett mer komplext mönster.
Dessa former återkommer och är inte slummässiga.
Ju mer du studerar detta, desto mer inser du hur vibrationer fogar samman materia i komplexa former utifrån enkla upprepade vågor.
Vattnets vibration ger ett mönster som påminner om en solros.
Genom att ändra frekvensen så får vi ett nytt mönster.
Vatten är en mystisk substans.
Den är väldigt enkel att påverka.
Med det menas att det svarar på och bibehåller vibrationer.
På grund av dess stora benägenhet att svänga och en inre vilja till resonans så reagerar vatten omedelbart på alla sorts ljudvågor.
Vibrerande vatten och jord står för det mesta av materialet i växter och djur.
Det är enkelt att se hur enkla vibrationer i vatten skapar mönster som återfinns i naturen men när vi lägger till fasta material och höjer amplituden så blir det än mer intressant.
Genom att ha majsstärkelse i vattnet så uppstår ett mer komplext fenomen.
Kanske är det så att principerna för livet självt kan ses som de vibrationer som påverkar stärkelsen till att bli vad som verkar vara levande organismer.
Universums livgivande egenskap är något som varje religion beskriver med ord som speglar den tidens förståelse av världen.
På inkaindianernas språk, den främsta civilisationen i det förcolumbianska Amerika, så är ordet för människa “Alpa camasca” vilket ordagrant betyder “levande jord”.
I Kabbala, judisk mysticism, så talas det om Guds sanna namn.
Namnet som inte kan uttalas.
Det kan inte uttalas då det är en vibration som finns överallt.
Den är alla ord, all materia.
Allting är det heliga ordet.
Tetraedern är den enklaste form som kan existera i tre dimensioner.
Ett ting måste ha minst fyra punkter för att ha fysisk existens.
Triangeln är naturens enda självstabiliserande mönster.
I det gamla testamentet så används ofta ordet “tetragrammaton” för att representera en viss manifestation av Gud.
Det användes när det talades om Guds ord eller Guds sanna namn, Logos eller det ursprungliga Ordet.
De antika civilisationerna visste att på universums grundläggande struktur så finns tetraedern som form.
Från denna form så uttrycker universum en fundamental drift mot jämvikt, Shiva.
Samtidigt som det även har en fundamental drift mot förändring; Shakti.
I bibeln, i Johannes evangelium så står det för det mesta “I begynnelsen var Ordet” men i originaltexten så användes termen “Logos”.
Den grekiske filosofen Herakleitos som levde ca 500 f.
kr, hänvisade till Logos som nånting fundamentalt ovetbart.
Ursprunget till all repetition, alla mönster och former.
De stoiska filosofer som följde Herakleitos läror förknippade termen med den gudomliga livgivande principen som genomsyrar universum.
I sufismen är Logos överallt och i allt.
Det är det Enda ur vilket det omanifesterade blir manifesterat.
I Hinduiska läror så betyder Shiva ordagrant “Dansens Furste”.
Hela kosmos dansar till Shivas trumma.
Allt har pulsen inom sig.
Endast så länge Shiva dansar så kan världen fortsätta utvecklas och förnyas, annars kollapsar allt tillbaka till ett ingenting.
Shiva representerar vårt betraktande medvetande, Shakti är den substans som bygger upp vår värld.
Shiva ligger och mediterar, Shakti försöker få upp honom, dra in honom i dansen.
Som Yin och Yang, dansaren och dansen är en och samma.
Logos betyder även den öppna sanningen.
Den som känner Logos, känner sanningen.
Många döljande lager finns i vår värld då Akasha har blivit virvlad till komplexa strukturer som döljer källan från sig självt.
Som i en gudomlig version av kurragömma, vi har gömt oss i tusentals år, så länge att vi glömt bort hela leken.
På något sätt glömde vi bort att det finns nåt att söka.
I buddhismen lär man sig att förnimma Logos, förändringens fält eller det obeständiga i sig själv via meditation.
När du observerar ditt inre, så ser du mer och mer subtila förnimmelser och energier desto mer koncentrerad och fokuserad du blir.
Genom direkt förnimmelse av “annica”, obeständigheten på upplevandets lägsta nivå så gör man sig fri från kopplingen till tillfälliga yttre former.
När vi väl inser att det finns ett vibrerande fält som är den gemensamma roten till alla religioner, hur kan vi då tala om “min religion” eller “det här är mitt ursprungliga Om”, mitt kvantfält? Krisen i vår värld är inte av social natur, inte heller politisk eller ekonomisk.
Vår kris är en medvetandets kris, vår oförmåga att erfara vår sanna natur.
En oförmåga att känna igen denna natur i alla och i allt.
I buddhismen, så är “Bodgisattva” en person som har en upplyst Buddhanatur.
En Bodhisatta förbinder sig att hjälpa till med upplysningen för alla i universum, med insikten att det bara finns ett medvetande.
För att bli helt upplyst måste man få alla upplysta.
“Det finns oräkneliga kännande varelser i universum, Jag förbinder mig att hjälpa dem alla till upplysning.
Min brister är utan gräns.
Jag förbinder mig att överkomma dessa.
Dharma kan inte förstås.
Jag förbinder mig att förstå det.
Upplysningens väg är ouppnåelig.
Jag förbinder mig att nå den.