Akasha

"Inre världar, yttre världar" – videotranskriptioner

Del 1 – Akasha

I början var Logos, Big Bang, det urtida Om. Big Bang-teorin säger att det fysiska universumet spirade ut från en ofattbart het och tät punkt som kallas en singularitet – miljarder gånger mindre än ett knappnålshuvud. Den säger inte varför eller hur. Ju mer mystiskt något är, desto mer tar vi för givet att vi förstår det. Man trodde att gravitationen så småningom antingen skulle bromsa expansionen eller få universum att dra ihop sig i en "Big Crunch". Bilder från rymdteleskopet Hubble visar dock att universums expansion faktiskt verkar accelerera. Det expanderar snabbare och snabbare i takt med att det växer ut ur Big Bang. Av någon anledning finns det mer massa i universum än vad fysiken förutspådde. För att förklara den saknade massan säger fysikerna nu att universum endast består av 4% atomär materia, eller vad vi betraktar som vanlig materia. 23% av universum är mörk materia och 73% är mörk energi – det vi tidigare betraktade som tomt utrymme. Det är som ett osynligt nervsystem som sträcker sig genom hela universum och förbinder alla ting.

De forntida vediska lärarna undervisade om Nada Brahma – universum är vibration. Vibrationsfältet ligger till grund för all sann andlig upplevelse och vetenskaplig forskning. Det är samma energifält som helgon, buddhor, yogier, mystiker, präster, shamaner och siare har observerat genom att blicka inåt i sig själva. Det har genom historien kallats Akasha, det urtida Om, Indras nät av juveler, sfärernas musik och tusen andra namn. Det är den gemensamma roten till alla religioner och länken mellan våra inre och yttre världar.

Inom mahayanabuddhismen på 300-talet beskrev man en kosmologi som inte skiljer sig mycket från dagens mest avancerade fysik. Indras nät av juveler är en metafor som används för att beskriva en mycket äldre vedisk lära som illustrerar hur universums väv är sammanvävd. Indra, gudarnas kung, födde solen och styr vindarna och vattnen. Föreställ dig ett spindelnät som sträcker sig in i alla dimensioner. Nätet består av daggdroppar och varje droppe innehåller en spegling av alla andra vattendroppar, och i varje speglad daggdroppe finner du speglingar av alla andra droppar. Hela nätet, i den speglingen och så vidare, i oändlighet. Indras nät skulle kunna beskrivas som ett holografiskt universum, där till och med den minsta ljusstrålen innehåller hela mönstret av helheten.

Den serbisk-amerikanske vetenskapsmannen Nikola Tesla kallas ibland för mannen som uppfann 1900-talet. Tesla var den som upptäckte växelström och stod bakom många andra uppfinningar som idag är en del av vardagen. Tack vare sitt intresse för de forntida vediska traditionerna befann sig Tesla i en unik position att förstå vetenskapen utifrån både en östlig och en västlig modell. Liksom alla stora forskare granskade Tesla ingående den yttre världens mysterier, men han blickade också djupt in i sig själv. I likhet med de forntida yogierna använde Tesla termen Akasha för att beskriva den eteriska känslan som genomsyrar allt. Tesla studerade hos Swami Vivekananda, en yogi som förde Indiens forntida läror till väst. I de vediska lärorna är Akasha själva rymden; den rymd som de andra elementen fyller, vilken existerar samtidigt med vibration. De två är oskiljaktiga. Akasha är yin till Pranas yang.

Ett modernt begrepp som kan hjälpa oss att föreställa oss Akasha, eller den primära substansen, är idén om fraktaler. Det var först på 1980-talet som framsteg inom datortekniken gjorde det möjligt för oss att faktiskt visualisera och matematiskt återge mönstren i naturen. Termen fraktal myntades 1980 av matematikern Benoit Mandelbrot, som studerade vissa enkla matematiska ekvationer som, när de upprepas, ger upphov till en oändlig rad av föränderliga matematiska eller geometriska former inom en begränsad ram. De är begränsade, men samtidigt oändliga. En fraktal är en grov geometrisk form som kan delas upp i delar, varav varje del är ungefär en kopia av hela mönstret i förminskad skala – en egenskap som kallas självlikhet.

Mandelbrots fraktaler har kallats Guds fingeravtryck. Det du ser är konstverk som skapats av naturen själv. Om du vrider Mandelbrot-figuren på ett visst sätt ser den ut ungefär som en hinduisk gudom eller en Buddha. Denna figur har fått namnet "Buddhabrot“. Om du betraktar vissa former av forntida konst och arkitektur kommer du att se att människor länge har förknippat skönhet och det heliga med fraktalmönster. Oändligt komplexa, men ändå innehåller varje del fröet för att återskapa helheten. Fraktaler har förändrat matematikernas syn på universum och hur det fungerar. För varje ny förstoringsnivå uppstår skillnader jämfört med originalet. Ständiga förändringar och omvandlingar sker när vi rör oss från en nivå av fraktaldetaljer till en annan. Denna omvandling är den kosmiska spiralen. Den inbyggda intelligensen i tid-rummets matris. Fraktaler är i sig kaotiska – fulla av brus och ordning. När våra sinnen känner igen eller definierar ett mönster fokuserar vi på det som om det vore en sak. Vi försöker hitta de mönster vi uppfattar som vackra, men för att kunna behålla mönstren i våra sinnen måste vi skjuta bort resten av fraktalen. Att förstå en fraktal med sinnena innebär att begränsa dess rörelse. All energi i universum är neutral, tidlös och dimensionslös.

Vår egen kreativitet och förmåga att känna igen mönster är länken mellan mikrokosmos och makrokosmos. Den tidlösa världen av vågor och den fasta världen av ting. Observation är en skapelseakt genom de begränsningar som är inneboende i tänkandet. Vi skapar illusionen av fasthet, av ting, genom att sätta etiketter på dem, genom att namnge dem. Filosofen Kierkegaard sa: "Om du namnger mig, förnekar du mig.“ Genom att ge mig ett namn, en etikett, förnekar du alla andra saker jag eventuellt skulle kunna vara. Du låser fast partikeln i att vara en sak genom att fastställa den, namnge den, men samtidigt skapar du den, definierar den till att existera. Kreativitet är vår högsta natur. Med skapandet av saker kommer tiden, vilket är det som skapar illusionen av fasthet.

Einstein var den första forskaren som insåg att det vi betraktar som tomt utrymme inte är ingenting, utan att det har egenskaper, och att det i utrymmets natur ingår nästan ofattbara mängder energi. Den berömde fysikern Richard Feynman sa en gång: "Det finns tillräckligt med energi i en enda kubikmeter utrymme för att koka upp alla hav i världen.“ Erfarna mediterare vet att den största kraften ligger i stillheten. Buddha hade ännu ett begrepp för den primära substansen; det han kallade kalapas, som är som små partiklar eller småvågor som uppstår och försvinner biljoner gånger per sekund. Verkligheten är, i denna mening, som en serie bildrutor i en holografisk filmkamera som rör sig så snabbt att de skapar en illusion av kontinuitet. När medvetandet blir fullkomligt stilla förstås illusionen, eftersom det är medvetandet självt som driver illusionen.

I de forntida traditionerna i Östern har man i tusentals år förstått att allt är vibration. ”Nada Brahma“ – universum är ljud. Ordet ”nada“ betyder ljud eller vibration och ”Brahma" är namnet på Gud. Brahma ÄR samtidigt universum och ÄR skaparen. Konstnären och konsten är oskiljaktiga. I Upanishaderna, en av de äldsta skrifterna från det forntida Indien, sägs det: "Brahma, skaparen, sitter på en lotusblomma, öppnar ögonen och en värld kommer till. Brahma sluter ögonen, och en värld upphör att existera." Forntida mystiker, yogier och siare har hävdat att det finns ett fält på medvetandets grundläggande nivå. Akashafältet eller Akashakronikerna, där all information och alla erfarenheter – från det förflutna, nuet och framtiden – existerar nu och för alltid. Det är detta fält eller denna matris ur vilken alla ting uppstår. Från subatomära partiklar till galaxer, stjärnor, planeter och allt liv. Man ser aldrig någonting i sin helhet eftersom det består av lager på lager av vibrationer och ständigt förändras, samtidigt som det utbyter information med Akasha.

Ett träd dricker in solen, luften, regnet, jorden. En värld av energi rör sig in och ut ur detta som vi kallar ett träd. När det tänkande sinnet är stilla, då ser du verkligheten som den är. Alla aspekter tillsammans. Trädet och himlen och jorden, regnet och stjärnorna är inte åtskilda. Liv och död, jaget och andra är inte åtskilda. Precis som berget och dalen är oskiljaktiga. I de amerikanska ursprungsbefolkningarnas och andra inhemska traditioner sägs det att allt har en ande, vilket helt enkelt är ett annat sätt att säga att allt är kopplat till den enda vibrationskällan. Det finns ett medvetande, ett fält, en kraft som strömmar genom allt. Detta fält existerar inte omkring dig, det existerar GENOM dig och EXISTERAR SOM dig.

Du är "U:et‘ i universum. Du är ögonen genom vilka skapelsen ser sig själv. När du vaknar ur en dröm inser du att allt i drömmen var du. Det var du som skapade den. Det så kallade verkliga livet är inte annorlunda. Var och en och allt är du. Det enda medvetandet som ser ut ur varje öga, under varje sten, inuti varje partikel.

Internationella forskare vid CERN, det europeiska laboratoriet för partikelfysik, söker efter detta fält som sträcker sig genom allt. Men istället för att söka inåt vänder de blicken mot den yttre fysiska världen. Forskare vid CERN-laboratoriet i Genève, Schweiz, meddelade att de hade hittat Higgsbosonen, eller "Gudpartikeln“. Higgsboson-experimenten bevisar vetenskapligt att ett osynligt energifält fyller rymdens vakuum. CERN:s stora hadronkolliderare består av en ring med en omkrets på 17 miles, där två partikelstrålar rusar i motsatta riktningar, konvergerar och krockar med varandra i nästan ljusets hastighet. Forskarna observerar vad som kommer ut ur de våldsamma kollisionerna. Standardmodellen kan inte förklara hur partiklarna får sin massa. Allt verkar bestå av vibrationer, men det finns inget ”föremål" som vibrerar.

Det är som om det funnits en osynlig dansare, en skuggdansare gömd i universums balett. Alla andra dansare har alltid dansat runt denna dolda dansare. Vi har observerat dansens koreografi, men fram till nu har vi inte kunnat se den där dansaren. Den så kallade ”Gudpartikeln“, egenskaperna hos universums grundämne, hjärtat i all materia som skulle kunna förklara den oförklarliga massan och energin som driver universums expansion. Men långt ifrån att förklara universums natur innebär upptäckten av Higgsbosonen helt enkelt ett ännu större mysterium, som avslöjar ett universum som är ännu mer gåtfullt än vi någonsin föreställt oss. Vetenskapen närmar sig gränsen mellan medvetande och materia. Ögat med vilket vi betraktar det urtida fältet och ögat med vilket fältet betraktar oss är ett och samma.

Den tyske författaren och storheten Wolfgang von Goethe sade: "Vågen är det urfenomen som gav upphov till världen.’ Cymatik är läran om synligt ljud. Ordet cymatik härstammar från den grekiska roten “cyma”, som betyder våg eller vibration. En av de första västerländska forskarna som på allvar studerade vågfenomen var Ernst Chladni, en tysk musiker och fysiker som levde på 1700-talet. Chladni upptäckte att när han strödde sand på metallplattor och sedan fick plattorna att vibrera med en fiolstråke, bildade sanden mönster. Olika geometriska former uppstod beroende på den vibration som alstrades. Chladni dokumenterade en hel katalog av dessa former, och de kallas för Chladni-figurer. Många av dessa mönster återfinns i naturen. Till exempel sköldpaddans teckning eller leopardens fläckmönster. Att studera Chladni-mönster eller cymatiska mönster är ett av de hemliga sätten på vilka tillverkare av högkvalitativa gitarrer, fioler och andra instrument fastställer ljudegenskaperna hos de instrument de tillverkar.

Hans Jenny vidareutvecklade Chladnis arbete på 1960-talet genom att använda olika vätskor och elektronisk förstärkning för att generera ljudfrekvenser och myntade begreppet “cymatik”. Om man låter enkla sinusvågor passera genom en skål med vatten kan man se mönster i vattnet. Beroende på vågens frekvens uppstår olika krusningsmönster. Ju högre frekvens, desto mer komplexa blir mönstren. Dessa former är repeterbara, inte slumpmässiga. Ju mer man observerar, desto tydligare blir det hur vibrationer ordnar materia till komplexa former utifrån enkla, repeterande vågor. Denna vattenvibration har ett mönster som liknar en solros. Bara genom att ändra ljudfrekvensen får vi ett annat mönster. Vatten är ett mycket mystiskt ämne. Det är mycket mottagligt. Det vill säga, det kan ta emot och behålla vibrationer. Tack vare sin höga resonansförmåga, känslighet och en inre beredskap att resonera reagerar vattnet omedelbart på alla typer av ljudvågor. Vibrerande vatten och jord utgör huvuddelen av massan i växter och djur. Det är lätt att observera hur enkla vibrationer i vatten kan skapa igenkännliga naturliga mönster, men när vi tillsätter fasta ämnen och ökar amplituden blir det ännu mer intressant. När vi tillsätter majsstärkelse i vattnet får vi mer komplexa fenomen. Kanske kan själva livets principer observeras när vibrationerna förvandlar majsstärkelsklumpen till något som ser ut som en rörlig organism.

Universums livgivande princip beskrivs i alla större religioner med ord som speglar den tidens historiska förståelse. På inkaernas språk, det största imperiet i det prekolumbianska Amerika, är ordet för “människokroppen” "alpa camasca", vilket bokstavligen betyder “levande jord”. Inom kabbalan, eller den judiska mystiken, talar man om Guds heliga namn. Namnet som inte kan uttalas. Det kan inte uttalas eftersom det är en vibration som finns överallt. Det är alla ord, all materia. Allt är det heliga ordet.

Tetraedern är den enklaste formen som kan existera i tre dimensioner. Något måste ha minst fyra punkter för att ha fysisk verklighet. Triangelstrukturen är naturens enda självstabiliserande mönster. I Gamla testamentet användes ordet “tetragrammaton” ofta för att beteckna en viss manifestation av Gud. Det användes när man talade om Guds ord eller Guds speciella namn, Logos eller urordet. De forntida civilisationerna visste att universums grundstruktur utgjordes av den tetraedriska formen. Utifrån denna form uppvisar naturen en grundläggande strävan mot jämvikt; Shiva. Samtidigt har den också en grundläggande strävan mot förändring; Shakti.

I Bibeln lyder Johannesevangeliet vanligtvis “i begynnelsen var Ordet”, men i originaltexten användes termen "Logos". Den grekiske filosofen Herakleitos, som levde omkring 500 år före Kristus, hänvisade till Logos som något i grunden okännbart. Ursprunget till all upprepning, alla mönster och alla former. De stoiska filosoferna, som följde Herakleitos läror, identifierade begreppet med den gudomliga livgivande principen som genomsyrar universum. Inom sufismen finns Logos överallt och i allt. Det är DET ur vilket det icke-manifesterade blir manifesterat. I den hinduiska traditionen betyder Shiva Nataraja bokstavligen “dansens herre”. Hela kosmos dansar till Shivas trumma. Allt är genomsyrat eller besjälat av pulsen. Endast så länge Shiva dansar kan världen fortsätta att utvecklas och förändras, annars kollapsar den tillbaka till intet. Medan Shiva representerar vårt bevittnande medvetande, är Shakti världens substans eller materia. Medan Shiva ligger i meditation försöker Shakti röra på honom, att få honom att dansa. Liksom yin och yang existerar dansaren och dansen som en enhet. Logos betyder också oskymd sanning. Den som känner till Logos, känner till sanningen.

Det finns många lager av döljande i den mänskliga världen, eftersom Akasha har virvlat in i komplexa strukturer som döljer källan för sig själv. Likt ett gudomligt lek av kurragömma har vi gömt oss i tusentals år och till slut glömt bort leken helt och hållet. På något sätt har vi glömt bort att det finns något att hitta. Inom buddhismen lärs man att direkt uppfatta Logos, fältet av förändring eller förgänglighet inom sig själv, genom meditation. När du observerar din inre värld upplever du allt mer subtila förnimmelser och energier i takt med att sinnet blir mer koncentrerat och fokuserat. Genom den direkta insikten om “annica” eller förgänglighet på sensationens grundläggande nivå blir man fri från bindningar till förgängliga yttre former. När vi väl inser att det finns ett enda vibrationsfält som är den gemensamma roten till alla religioner, hur kan vi då säga “min religion” eller "detta är mitt ursprungliga Om", “mitt kvantfält”?

Den sanna krisen i vår värld är inte social, politisk eller ekonomisk. Vår kris är en medvetenhetskris, en oförmåga att direkt uppleva vår sanna natur. En oförmåga att känna igen denna natur i alla människor och i alla ting. I den buddhistiska traditionen är ”bodhisattvan” den person som har en uppvaknad buddhanatur. En bodhisattva avlägger ett löfte om att hjälpa varje varelse i universum att vakna upp, i insikten om att det endast finns ett medvetande. För att väcka sitt sanna jag måste man väcka alla varelser. ”Det finns oräkneliga levande varelser i universum. Jag lovar att hjälpa dem alla att uppnå uppvaknande. Mina brister är outtömliga. Jag lovar att övervinna dem alla. Dharmans sanning är okänd. Jag lovar att förstå den. Vägen till uppvaknande är ouppnåelig. Jag lovar att nå den.”